BENJAMIN MILLER OLSSON
02
All denna tråd
Ingen samlar den som jag
Överlägset
Ty vemodet är dräpt!
Och friheten är min
Visa dig (något)
Alla dessa år av strid mot Minotauren
Rädslan
Ej inför den möjliga döden
Vilken lurar bakom hörnet
Utan tystnaden som härjar i varje öppen korridor
Vid sömn fann jag den
Ihop kuren
Gråtandes
Ensam
Med värjan genomborrade jag den
Utan någon tvekan
Ett enda slag
Och kroppen den
Fann sig inte längre ensam
Äntligen är åtagandet utfört
Åh du Labyrint
Nu skall jag för all tid lämna dig
Motta min utmärkelse!
Ej minns jag dina anletsdrag
Eller din röst efter alla år
Men detta garn (måste) bära på svaret
Inget skall låta hindra mig
All kraft skall ägnas åt sökandet
Där du, sublima Ariadne
Väntar på mig
Jag springer runt varje hörn
Fortare och fortfarande
Nära systematiskt
Häver händerna in
Så tungt
Oändliga ledtrådar
Aldrig tar ni slut
O smärta varför finns du kvar?
Säg mig vad som krävs
O Lycka va dröjer dig?
Du är väl där bakom hörnet
Har garnet alltid varit rött
Eller är det blodet
Rinnande från mitt kött
Som färgat tråden?
Ibland minns jag
Mitt namn, mitt land
När jag stannar upp
Vid skepnaden av kroppen
Till den förmultna Minotauren
Men mestadels samlar jag det röda garnet
I glömskans renhet
Snart kanske jag finner dig Ariadne
Men först
Skall jag låta kroppen krypa ihop
Och ge utrymme för ögonen att fuktas