SIGRID ARÉN
ESSAY OM ETT LIV
När han kommit till sidan
märkt med ”c”
borde han vara utled på sig själv.
Inskriften i den där
takbjälken är nu sedan
länge förmultnade och
övergångna.
Som att mina drömmar
om att bli basketstjärna, om att
skriva brådmogna dikter, krossades
av en övergång i Gungbrädan
mellan Kaukasus klippor och
en gråtande tjej som kastade ut sin själ
längs E4:an.
För allt var ständig rörelse
och vi var den största begåvningen
vi var det största monstret.
Hon hade ingen legend att retirera
till. Hon stängde in sig i sig själv
i stället. Hon var femhundra år gammal.
Hon var lillgammal. Det var en ute-
bliven succé.
Nu har jag kommit till sidan
märkt med noll
och är redan utled på mig själv.
Jag hittar inte rätt tempus.
Jag saknar privilegiet.
Jag saknar demonerna,
de var redan så
tama.