SIGRID ARÉN

ESSAY OM ETT LIV 


När han kommit till sidan

märkt med ”c”

borde han vara utled på sig själv.

Inskriften i den där

takbjälken är nu sedan

länge förmultnade och

övergångna. 

Som att mina drömmar

om att bli basketstjärna, om att

skriva brådmogna dikter, krossades

av en övergång i Gungbrädan

mellan Kaukasus klippor och

en gråtande tjej som kastade ut sin själ

längs E4:an.

För allt var ständig rörelse

och vi var den största begåvningen

vi var det största monstret.

Hon hade ingen legend att retirera

till. Hon stängde in sig i sig själv

i stället. Hon var femhundra år gammal.

Hon var lillgammal. Det var en ute-

bliven succé.  

Nu har jag kommit till sidan

märkt med noll

och är redan utled på mig själv.



Jag hittar inte rätt tempus.

Jag saknar privilegiet.

Jag saknar demonerna,

de var redan så


tama.