HILDA ANDERSSON
Främlingen
En främling har flyttat in i mitt barndomshem. En ny skugga stryker över väggarna i mitt hus, hemsöker min trygga tillflyktsort och vagga. Jag trodde att det var en riddarborg, ett ointagligt fort, men väsande andetag fyller tystnaden vart jag än vänder mig i huset. Mitt hem har alltid varit stort, likt ett slott, men nu trycker väggarna kvävande emot mig som om utrymmet plötsligt upptas av någon annan med. Så vet jag att någonting är fel – här ska det bara finnas jag, det finns bara plats för en. Något hos min blotta existens har slutat följa reglerna.
Jag känner hur hon kommer krälande emot mig. Fuktig och fjällig, hal som olja och stinker som av terpentin. Hon jagar mig, hon söker. Hennes andedräkt är gift. Det finns ingenstans att springa – huset är så litet. Jag ligger i soffan, under den stora filten söker jag skydd. Men benen får liksom inte plats. Jag måste dra upp dem mot magen för att filten ska räcka över min jättelika kropp. I hela mitt liv har gömstället räckt till. Jag kan inte minnas hur jag blev så lång.
Darrande försöker jag hålla andan och lyssna efter henne. Men mina lungor skriker snart efter syre, och min nyfikenhet efter en bild av min monstruösa gäst. Sakta sänker jag filten från huvudet och förväntar mig att se blonda barnlockar fladdra ut över soffans armstöd – istället kittlas en lång tovig man av färgat hår mot halsen. Där aromer från O’boypulver utspillt över soffdynan borde slingra sig finns enbart en skarp andedräkt som av sprit och magsyra. Ett barn, som delar mitt namn, ska ligga i soffan på precis samma ställe som jag gör, men hon syns inte till. Min skepnad är långt ifrån lik.
Insikten om att den lilla varelsen är borta sänder en plötslig skräck genom kroppen. Den pressar mot bröstet och får mig att kippa efter andan. Ensam ligger jag kvar under filten som en förväxt och främmande varelse, med groteskt långa ben och ett ansikte förvridet fast det är samma mun och ögon som sitter där. Jag äcklas och förundras över främlingen i soffan som ersatte barnet som bodde här först.
Sedan rör sig någonting i magen. Frätande syra följer den flämtande andhämtning upp genom strupen och på alla fyra krälar sig varelsen sakta över golvet mot badrummet.