SIGRID ARÉN

FYRSLAGEN





1.

Gamla öar berikas med epitetet tillflyktsort,
Därav skyr de sina dunkla vallgravsstråk
Från besökarens andliga bot. Som om de fanns
Till bara för att fördrivas längs utkanten.





1.2.

Jag skriver detta från en helt annan plats, så långt ifrån
Det skildrade att allt
skulle kunna betvivlas.

Långt ifrån den luften som omger avståndet mellan Versalerna, buktningen i luftbubblorna skingras
Som i ögonblicket.
Om inte ordet motbevisas. Står heller
Inte minnet där kvar.
Ur det uppstod allt.
Helt stikiskt.





1.3

Havet menade inget med det. Stenpirens
tysta mottagande.


It was his fate, his peculiarity, wether he wished it or not, to come out thus on a spit of land which the sea is slowly eating away, and there to stand, like a desolate seabird, alone.

(Virginia woolf)





1.4

låter mig fördrivas och flyter upp
Vid sanklittens rand. Det är inget ljus där.
Ingen hamn.

Det uppbrutna var ett år när en väg flöt
Ifrån land
Och återfanns vid södra kustlinjen,
Tillsammans med en bit av öns
Norra bukt.