SIGRID ARÉN
IKAROS VS LIVET
Werner skrev ödmjukt att han läst en himla många dikter om
Ikaros
men det var flera år sedan nu
och sen dess har fler tillkommit
det tycks liksom alltid finnas plats för ännu en till
och en kan fråga sig varför det ännu idag är lockande
att låta den stackaren gå sitt öde till mötes igen
jag frågar mig hur många liv han egentligen har
det är ganska häpnadsväckande om man orkar räkna
eller bara tröttsamt, för honom alltså, som att vänta på den evigt
stundande pensionen medan man försörjer
sig på deep attention sensorer
Även jag tycktes mig se honom störtandes i brytningen
mellan perrongen och himlen från tuben vid
Skogskyrkogårdens gravstensförsäljning
han brann ut som tusen fyrverkerier men var
lika snabbt borta igen och vingarna landade som två
nedsmälta petflaskor och jag ville skriva men
det kändes bara dumt att försöka återskapa en avbild
och offra omdömet jag ville inte satsa allt på
en match jag redan förlorat
det vore dumdristigt nog
istället tänkte jag igen på den där grästuvan
som växer och står sig år efter år som om
det aldrig riktigt varit vinter
och som smeker huden med sin fula stjälk
bara man vågar trampa på den i strumplästen
och känna dess närhet vibrera i en slags evig
grönska för den finns därute