JAG
Här är jag
tjugofem år
tuggar evighetens tillfälliga gåva
mina rader uppväcker
nedgrävda poeter
Jag deltar ännu inte i er klubb
fastän röda lockar
inte längre skymmer
morgonens ljus
Tvärtom
Jag blåser upp mitt ego
i en ballong
så att Catullus
Petarcas
Majakovskijs
kärlekskval trängs bort
tills mitt ego spricker
istället ensam
ihopsamlar jag en trasig ballong
Då får ni dra upp mig
placera mig mellan er
rygg mot rygg
i bokhyllans tysta kör
Där ska jag vänta
ända till att du människa
om hundratals år
öppnar mig
och får dina
nätters eviga vridande
morgornas tunga uppstigande
dagars patetiska onanerande
kvällars konstanta drickande
att blekna
Utan att blanda
tårar med bläck
ska jag föreviga
smärtan
att bli lämnad
och fortsätta leva