ORATIO INDICTA
Vid varje tyst minut
ett okänt liv ta slut
En avfärd från vår jord
förevigad med ett ord
Du, orörlige i ljusets väntrum
hör mig från detta mörka stundentrum
Jag vet, dig besöka komma skall
först ska jag dock ut från min hall
I min fantasi jag rusar ut
tanken har varken början eller slut
Alla världens valmöjligheter jag har
likväl vid vaknadet är jag kvar
Säg, innan jag blir del av evighetens skara
mig, vem ska jag egentligen vara?
Vad ska tidigare visdom tjäna mer
när mitt hopp ingen utväg ser?
Om mina nedskrivna rader förgås av tidens tand
tvekar jag ej att redan nu greppa din hand
Men världen väntar på mina dåd
så dröj med att klippa min livstråd