PROMENAD I MAJORNA
Säg mig
någon
var
hittar jag orden
i detta minfält
till minne i Göteborg
att stå på?
Låt mig hellre
utstå ryska bomber
i Mariupol
än utkämpa
slaget inom mig
mot minnets ständiga
beskjutningar
Ja, sätt mig längst fram
i Donetsks skyttegravslinje
innan jag går under
av att se levande minnen
första gången
där mitt hjärta slog
utan koffein
på Materia
för dig
Här låtsades jag vara
intresserad av din tinderkonversation
fyra år senare
påväg från tapasbaren
älskade vi
sista gången
med en gömd
profil i din telefon
Någonstans
på majornas kyrkogård
begravde du sen
vår passion
kanske där vi älskade
eller tappade
den på vägen
Ni frågar er
allmänheten och metrologer
varför sommaren varit på semester
i fyra veckor
oroa er inte, det är jag
som täckt den
med mina mörka tankars moln
Nu ser jag Älvborgsbron härifrån
ett enkelt skutt
och denna staden
återfår sin sol och
ett nummer
i självmordsstatistiken
Plötsligt en röst
“döda poeter skriver inte
håll dig vid liv”
sommarvärmen får vänta
då jag istället
kliver under bron
över mig på dess väldiga rygg
står skrivet
lasciate la speranza voi ch'entrate
Med denna dikt
skriven
en inferisk vandring
i min egen stad
är återgiven
mellan dessa landshövdningshus
vår kärlek tagit slut
och
jag som poet fått debut