ISAK WRELAND
Tre dikter
Profetia
När jorden slutar snurra
Och tiden äntligen står still
När sensommaren aldrig blir höst
Och syrenerna blommar för evigt
När alla svek är bortglömda
Och alla som sårat oss är förlåtna
Då ska vi vandra tillsammans
In i paradiset
Då ska vi le mot varandra
In i evigheten
När du och jag
Blir ett vi
Himmel/helvete
Höghusen reser sig
Ett liv i varje fönster
Barn på gården
Lekande
Ovetande
Mitt paradis
Du
Ett villabarn
Du såg mig
Men du förstod aldrig
Du såg bara höghus
Och barn utan framtid
Evig teater
Vad spelar människan för roll?
Är vi bara statister?
Från födelse till död
I gryning och skymning
Hänsynslöst maktlösa
I det eviga tvivlandet
Förgäves strävande efter lycka
I väntan på domedagen
Ändå lutar du dig mot min axel
En stilla beröring
I ett enda ögonblick
När domedagen inte längre finns
Och det mänskliga ödet
Förblir pessimistens klagorop
Kan vi spela huvudrollen?
Om än bara för en stund
Finns det en klimax i tredje akten?
Får vi hoppas på ett paradis