UPPLYST NATT
Efter tvåhundra vidringar
fem timmar och trettiotvå minuter
av en ny dag
noll sömn
ljusets täcke
har lagt sig
över alla ting
Hopplöst försöker
ta mig till sömnens ändhållplats
med att följa
Pärts Adams Lament
i samma lakan
vi fulländade varandra
på rygg
svider
av piskrapp
Människans första synd tog sig inte början
när Eva tog ett bett av kunskapen
utan i Adams svar till Guds fråga
“Det var inte jag. Det var hon”
allt ont har sin rott i den beskyllningen
Vem kan betvivla att Adam är samma ord för människa på hebreiska?
Den försenade insikten om vårt ansvar
villkorar synden och
en utan synd har ännu inte motagit insikten
Varför sade jag inte
“Jag har lyssnat på podavsnitten du gjorde”
“Vad det kul igår?”
“Kan du visa mig det du skriver?”
Varför
Varför Varför
Varför Varför Varför
förbjuder mig från sömn
som en oavstängd väckarklocka
Nu när jag aldrig mer
kommer vakna
i dina röda lockar
återstår nätter
med drickande
från minnets kärl
som slutar
när du går upp
lyrisk över framtidens löften
medan jag
bleknar bort
i morgonljuset
av ditt nya liv