ANTON ANGWALD
Vattenverket
Varenda cell i hans
taniga kropp
sträcker sig bort mot din hud, varenda
trånande atom i hans dimmiga fort
vill ha ditt svett, din saliv, dina tårar
Hans fingerlösa hand skulpterar berg i dina former
Och hans klibbiga tunga blöter din nacke
Punkterad lust
Bortsprungen luft
Ditt stönande ger hans usla kropp mening
Tänk att få
omfamna ett hav,
vaggas till sömns
av dina vågor
Känna lakanets vind
blåsa ur dina lungor
Långt ut slår blixten ner
din kropp skakar till
Av dina vågor blir det inget mer
havet ligger still
Du rinner ur mina armar
som kärlek ur ögonblick
Ditt vatten sipprar ner
dit alla floder mynnar ut
Sömnlös står jag i kö
på vattenverkets passkontroll
Man tillåts omfamna ett hav
blott, ja endast, en sekund
sträcker sig bort mot din hud, varenda
trånande atom i hans dimmiga fort
vill ha ditt svett, din saliv, dina tårar
Hans fingerlösa hand skulpterar berg i dina former
Och hans klibbiga tunga blöter din nacke
Punkterad lust
Bortsprungen luft
Ditt stönande ger hans usla kropp mening
Tänk att få
omfamna ett hav,
vaggas till sömns
av dina vågor
Känna lakanets vind
blåsa ur dina lungor
Långt ut slår blixten ner
din kropp skakar till
Av dina vågor blir det inget mer
havet ligger still
Du rinner ur mina armar
som kärlek ur ögonblick
Ditt vatten sipprar ner
dit alla floder mynnar ut
Sömnlös står jag i kö
på vattenverkets passkontroll
Man tillåts omfamna ett hav
blott, ja endast, en sekund