ISAK WRELAND
ALLT HAR SIN TID
Du kysste mig
Vid Guds portar
Jag hade läst Predikaren
Tomhetens evangelium
Jag kunde citera varje vers
Allt har sin tid stod det
”En tid att gråta, en tid att le”
Kyrkan stod där den alltid stått
Kall och monumental
En stilla storhet
Du så varm och sorglös
Där och då
Under himlen
Var jorden inte densamma
Jag skrattade åt tomheten
Likt dåren gladde jag mig i natten
Är allt fortfarande tomhet?
Om allt har sin tid
Är det min tid nu?